Jag försäkrar på heder och samvete att jag i min tandläkargärning skall sträva efter att tjäna mina medmänniskor med humanitet och vördnad för livet som rättesnöre. Mitt mål skall vara att vårda och främja hälsa, att förebygga sjukdom samt att bota sjuka och lindra deras plågor. I mitt arbete skall jag följa tandläkaretiken och enbart använda metoder vilkas nytta påvisats av medicinsk forskning eller erfarenhet. Då jag rekommenderar undersökningar och behandlingar skall jag objektivt bedöma hur de gagnar patienten och vilka nackdelar de eventuellt medför. Jag skall fortlöpande upprätthålla min yrkesskicklighet och granska kvaliteten av mitt arbete. Jag skall högakta mina kolleger och bistå dem i vården av deras patienter, då de ber om det. Jag skall uppmuntra mina patienter att vid behov rådfråga även en annan tandläkare. Jag skall respektera min patients vilja. Det som meddelas mig i förtroende i samband med vården av patienterna skall jag hemlighålla. Min plikt som tandläkare skall jag fullgöra mot envar utan att diskriminera någon. Mina färdigheter som tandläkare skall jag inte använda i strid med min yrkesetik ens under hot.
B. Etiska råd
1. Tandläkarens förhållande till patienterna
Ett gott patient-läkarförhållande har sitt ursprung i högaktandet av patientens människovärde, säkerställande av självbestämmanderättigheterna samt ett på förtroende grundande samarbete mellan patient och läkare. Tandläkaren bör ge patienten tillräckliga uppgifter angående befintliga behandlingsmetoder, deras fördelar och nackdelar. Patienten ger utgående från denna information sitt tillstånd till behandling. Till beskrivningen utav behandlingsmetoderna hör också en redogörelse för kostnaderna. Patientens ursprung, åsikter, samhälleliga ställning eller omyndighetsförklaring får inte på ett diskriminerande sätt inverka på patient-läkarrelationen och får ej heller frånta patienten rätten att erhålla högklassig vård. En patient som är rädd bör man stöda och hjälpa för att minska rädslan och smärtan. Tandläkaren måste säkerställa vård åt en patient som är i behov av det. Om han inte själv kan sköta patienten, måste han remittera denna till annan vård. Felbehandlingar och komplikationer samt deras ev följder är det skäl att upplysa patienten om utan dröjsmål.
2. Tandläkaren och samhället
Tandläkaren är specialist på sitt område. Förebyggande av munhälsan bör vara grunden för hans verk. När tandläkaren ger goda råd om munhälsan och dess skötsel, bör tandläkaren iaktta noggrann urskillning och undvika att framhäva sig själv. Tandläkarens skyldighet är att sträva efter, att det bästa för patienten uppnås i alla situationen både ur den enskilda individens som i samhälleligt perspektiv. Tandläkarens annonsering bör vara saklig och följa god sed. Där bör man följa de gällande marknadsföringsanvisningar för tandläkare och tandläkartjänster, vilka godtjänst av Förbundets styrelse.
3. Tandläkarens inställning till sitt yrke
Tandläkaren bör rekommendera undersökningar och behandlingar i enlighet med medicinsk vetenskap och beprövad färdighet. Tandläkaren har rätt till ett självständigt bedömande vad beträffar skötseln av en patient. Han bör dock känna till sina egna kunskapsgränser och vid behov konsultera och remittera patienten till en annan tandläkare. Tandläkaren bör komma ihåg förtroendet inom vården samt den därav kommande speciella tystnadsplikten som gäller även andra som arbetar inom samma vårdenhet. För att säkerställa en trygg fortsatt behandling bör journalet och remisser skrivas noggrant. Tandläkaren bör vara en opartisk sakkunnig vid utfärdande av intyg och utlåtanden. Tandläkaren bör inte i sitt yrkesutövande ledas av otillbörligt förvärvsbegär. Tandläkaren bör kontinuerligt utveckla sitt yrkeskunnande och sörja för sin egen arbetsförmåga samt kvaliten på arbetet. Tandläkaren bör stöda medlemmarnas i tandvårdsteamet i deras utveckling inom sina egna arbetsuppgifter Tandläkaren är ansvarig för verksamheten inom tandläkarteamet. Gruppens medlemmar bör arbeta inom ramarna för sin egen handlingsfrihet.
4. Kollegiala råd
Det existerande patient-läkarförhållandet bör högaktas. På en patient som behandlas på ett annat ställe bör man speciellt undvika att utföra annat än första hjälp ingrepp, om inte patienten uttryckligen meddelar, att denna inte vill återgå till vård hos sin tidigare tandläkare. En tandläkare bör avstå ifrån att osakligt kritisera en kollegas arbete. Den tandläkare som är i förmansställning bör försäkra sina undervarande, medarbetande tandläkare om deras kliniska självbestämmanderätt. Om en tandläkare p.ga sjukdom, användning av berusningsmedel, eller av annan orsak blir oförmögen att sköta sina patienter, är det den kollegas, som upptäck saken, skyldighet att diskutera med vederbörande. Om detta inte leder till resultat, måste man meddela om sina upptäckter åt förmannen eller kontakta Tandläkarförbundet för eventuella vidare åtgärder. Om det uppstår schismer mellan tandläkare angående saker som härrör deras yrke som tandläkare, bör de i första hand själva klara upp saken sinsemellan. Om inte detta lyckas, bör saken överföras till Tandläkarförbundet för att via genom detta organ få till stånd en lösning.
