Svampinfektion i munnen

 

 

Vad är en svampinfektion?
Man kan få en infektion i munnen som förorsakas av en jästsvamp, som i allmänhet hör till Candida-släktet. Det är inte en smittsam infektion. Svampen som förorsakar den hör till den normala mikrobfloran i munnen hos alla människor, t.o.m. hos spädbarn. En svampinfektion kan däremot nog smitta på andra sätt.

Vem kan råka ut för den?
Svampinfektioner är vanligast hos personer som har tandprotes eller har dålig munhygien (antingen illa eller inte alls borstade tänder, illa rengjorda mellanrum och illa rengjord tunga). Också diabetiker och personer med långvarg cortisonmedicinering (antingen med inhalator eller som tabletter) har oftare svampinfektioner i munnen. Dålig allmän motståndskraft och många antibiotika ökar risken för svampinfektioner. Många patienter noterar själva att vissa antibiotika gör att infektionen lätt kommer tillbaka, speciellt om man använder dem länge.

Hur ställer man diagnosen?
En svampinfektion åstadkommer ofta sveda, smärta och ömhet i munnen. Dessutom åstadkommer den en otrevlig lukt. Hos protesanvändare är slemhinnan under protesen kraftigt röd. Också mungiporna kan vara röda och ömma.

Man bekräftar i allmänhet diagnosen genom att göra en jästodling (Dentocult®). I vissa fall kan man bli tvungen att göra en biopsi, alltså ta en provbit av vävnaden. Då söker man tecken på om det kunde finnas förstadier till elakartade celler utöver svampinfektionen.

Varför måste den skötas?
Det är viktigt att man hittar svampinfektioner och ställer diagnos så man kan behandla dem. Om man inte får bort infektionen kan den göra munnens slemhinnor ömma, och om man har protes kan den göra att protesen inte sitter som den skall. Om den är obehandlad länge kan den också öka risken för elakartade förändringar i munnen.

Hur behandlar man svampinfektioner?
God munhygien
Det är viktigt att hålla munnen så ren som möjligt, och att skölja den efter att man ätit. Rökning ökar risken för svampinfektioner i munnen. Det gör också en protes som man har i munnen både dag och natt. Man skall helst låta munnen vila emellanåt.
Rengöring av proteserna
Det är bra att ta ut proteserna så ofta som möjligt, och åtminstone om natten. Vissa protesstomatiter (inflammationer förorsakade av proteser) försvinner av sig själva om man tar bort proteserna till natten under två veckor. Proteserna skall göras rena med tvål och varmt vatten och en mjuk protesborste varje dag. Man kan desinficera proteser med 0,2 % klorhexidinglukonat, med hypoklorit eller med rengöringsmedel som man får köpa på apotek och i affärer (Corega Tabs® och ProFast® för proteser gjorda helt av akryl, Corega Parts® för proteser med metalldelar, och Denture desinfektiontabletter (Bonyf) för alla proteser). Över natten förvarar man proteserna torrt och luftigt i en ask.
Matvanor och kost
Brister i kosten ökar risken för svampinfektioner. Speciellt noga skall man vara med att se till att man får tillräckligt med protein, vitaminer (B12 och C) och järn.

Mediciner
Om det inte räcker att man sköter om sin munhygien ordentligt och ser till att proteserna är rena skall man använda mediciner mot svampinfektionen. I allmänhet börjar man med mediciner som används lokalt. Patienten kan oftast välja den typ av medicin (droppar, salva eller sugtabletter) som känns trevligast.
- Pimafucort®-salva: används vid svampinfektion i mungiporna. Man stryker tunt med salva i mungiporna 2–4 ggr per dag efter måltiderna.
- Mycostatin®-mixtur: 1 ml mixtur får verka i munnen så länge som möjligt innan man sväljer den. Används 4 ggr per dag.
- Fungizone®-sugtabletter: man suger på en tablett 4 ggr per dag efter måltiderna och på kvällen innan man lägger sig. Behandlingen pågår 4–6 veckor.

Invärtes svampmedicinering:
- Diflucan®-kapslar: för behandling av svampinfektioner i mun och svalg. 1 kapsel per dag i 7–14 dagar.
- Sporanox®-kapslar eller lösning: kapslarna tas hela efter måltiderna. Lösningen skall däremot tas på fastande mage, och man skall vänta en timme innan man äter efter att man tagit medicinen. Man sköljer munnen med 100 mg (ett mått) lösning ca 20 sekunder, och sedan sväljer man lösningen. Efter att man svalt lösningen får man inte skölja munnen. Detta upprepar man två gånger per dag i en vecka. Om behandlingen inte hjälper kan man fortsätta en vecka till.

Vad händer sedan, och hur gör man i fortsättningen?
Antagligen vill tandläkaren se att behandlingen har gett önskat resultat, och att munnen har blivit frisk. Om behandlingen inte har varit effektiv kan man eventuellt fortsätta på ett annat sätt. Ibland behövs det långvarig behandling för att man skall bli av med infektionen.

Om man förnyar protesens yta med några års mellanrum har man större chanser att hålla protesstomatiten borta.

Också om man inte har några tänder alls är det viktigt att regelbundet gå till tandläkaren för att få kontrollerat att allt står rätt till i munnen.

Kom ihåg att förebyggande vård alltid är den bästa vården!

Mera information:

http://www.emedicine.com/derm/topic642.htm

http://www.dentalhealth.org.uk/faqs/browseleaflets.php 

Litteratur:
- Meurman, Murtomaa, Le Bell, Autti: Therapia Odontologica, förnyad upplaga, 2003, s. 633, 558, 936.

 
  Palaute Ohjeet Sivukartta
Suomen Hammaslääkäriliitto 2005