Burning mouth-syndromet eller munsveda

 

 

Vad är burning mouth-syndromet?
Typiskt för BMS, eller munsveda, är att man har en ofta symmetrisk smärta eller brännande känsla i läppar, tunga eller gom. Känslan kan hålla på hela tiden eller vara varierande, och man kan ha andra symptom som hör ihop med den - t.ex. torr mun, en obehaglig smak i munnen, känsellöshet eller en känsla av ett hårstrå på tungan. Den brännande känslan kan vara starkare när man talar, när man äter varm eller kryddad mat eller om man blir stressad. Att tugga mat eller dricka kan minska känslan, och det kan också sömn eller vila eller att man koncentrerar sin uppmärksamhet på något annat. Munsvedan är ett mycket verkligt problem för den som lider av den. Man använder olika benämningar på fenomenet, t.ex. munsveda, burning mouth-syndromet, BMS eller glossodynia, tungsmärta.

Vem råkar ut för burning mouth-syndromet?
Enligt olika undersökningar lider 0,75 - 15 % av befolkningen av BMS. Syndromet är vanligare hos kvinnor, och det bryter vanligtvis ut kring klimakteriet.

Vad förorsakar burning mouth-syndromet?
Man känner inte riktigt till vad som är orsaken till syndromet. På senare tid har forskningsresultat antytt att förmedlingen av smak- och värmeimpulser från tungan till hjärnan är förändrad hos personer som lider av syndromet. Man antar att det leder till smärta, obehagskänslor och en brännande känsla i munnen. Om en smärtupplevelse beror på att nervernas funktion är felaktig talar man om en neuropatisk smärta. Symptomen kan leda till förändringar i kroppens hormonproduktion, och det kan i sin tur leda till sömnstörningar, trötthet och depression.
Det är viktigt att gå regelbundet till tandläkaren, så att man kan få slemhinnorna undersökta. Den brännande känslan har i allmänhet inte något samband med muncancer, men en lokal, ensidig smärta kan ibland vara ett första tecken på muncancer. Så länge man ändå inte hittar förändringar som skulle tyda på cancer när man undersöker munnen behövs inga andra åtgärder än regelbundna undersökningar hos tandläkare.

Vad kan det finnas för andra orsaker?
Man kan få sveda i munnen av andra sjukdomar också ibland, eller av att man lider av brist på något. När du besöker tandläkaren går ni i allmänhet igenom din allmänhälsa och eventuella mediciner. Det kan hända att tandläkaren gör noggrannare undersökningar när det gäller sådana sjukdomar som kan åstadkomma sveda i munnen. Om man t.ex. kan misstänka en svampinfektion kan man ta prov i munnen för att se om där finns svamp. Man kan också mäta salivavsöndringen, eller ta blodprov. Om det behövs kan man ta en provbit eller biopsi av slemhinnan. Om man hittar något avvikande behandlar man patienten enligt diagnosen, och då kanske munsvedan försvinner. Om man inte hittar något alls som avviker från det normala, kan man få bekräftat att det är fråga om BMS.

Hur inverkar syndromet på det dagliga livet?
Det kan vara tungt att leva med ständiga fysiska symptom. Det verkar som om de patienter som försöker fortsätta att leva som förr oberoende av symptomen, och fortsätter att göra allt de tyckt om att göra tidigare, skulle klara sig bäst. Det kan betyda att man aktivt måste försöka glömma negativa tankar som t.ex. "man kan inte njuta av maten som förr".
Också om man inte kan njuta av matens smak betyder det ju inte att man inte kan få positiva upplevelser av måltider, man kan ju fortfarande njuta av dofterna och av gott sällskap. En del upplever att de inte orkar bli entusiastiska över något längre, eller så slutar de göra saker de tidigare brukat göra. Om det händer dig, kan du söka hjälp hos en psykolog. De har utbildning för att hjälpa också sådana som lever med problem av det här slaget.

Hur kan man då behandla syndromet?
En viktig del av behandlingen är att acceptera det faktum, att BMS är ett långvarigt tillstånd, och att det kan ta år innan symptomen försvinner helt. Man borde alltså försöka lära sig leva med munsvedan. Var noga med att ta dig tid också för saker som ger dig tillfredsställelse och ger dig en belöningskänsla när dagen tar slut. Ofta kan man minska munsvedan med någon av de behandlingsmetoder vi har tillgång till. Ofta hjälper det redan att veta, att det inte är fråga om någonting farligt. Nästan alla patienter lär sig leva med symptomen. Alldeles som vid alla andra kroniska smärttillstånd kan en liten dos antidepressiv medicin hjälpa. Man har använt också andra läkemedel, som till exempel gabapentin och klonazepam, men bara väldigt få patienter har upplevt att de har blivit hjälpta av dem.
Undersökningar visar, att alfalipoinsyra kan minska BMS-symptomen. Den rekommenderade dosen är 200 mg tre gånger per dag under en månad, och efter det en gång per dag. Man kan köpa alfalipoinsyra i affärer som säljer naturprodukter.
Munsvedan blir ofta värre om munnen är torr. Det lönar sig att hålla munnen fuktig, antingen genom att dricka mycket vatten, tugga tuggummi sötat med xylitol eller använda preparat som säljs speciellt för det ändamålet på apotek, eller till exempel med olivolja.
Skriv upp hur de olika behandlingarna du prövat har hjälpt!

Man vet att risken att få BMS är större för supersmakare. Supersmakare har över 30 papiller (smaklökar) på tungan inom en cirkel med 5 mm diameter.

 
  Palaute Ohjeet Sivukartta
Suomen Hammaslääkäriliitto 2005