Hur munhygieniståtgärder ersätts av sjukförsäkringen

Från och med 1.1.2010 är behandling som en munhygienist utför självständigt ersättningsgill enligt sjukförsäkringslagen. Kostnader för nödvändig munhygienistbehandling i enlighet med sjukförsäkringslagen ersätts av sjukförsäkringen om undersökningen och behandlingen ordinerats av en tandläkare inom den privata hälso- och sjukvården. Ersättning betalas för högst 15 gånger om behandlingarna getts inom två år från ordinationstillfället. Ersättningspraxisen påverkas inte av om munhygienisten arbetar i ett anställningsförhållande eller som självständig yrkesutövare.

De åtgärder som ersätts enligt taxan för munhygienistarvoden motsvarar munhygienisternas utbildning och är åtgärder som är nödvändiga för behandlingen av sjukdom. På samma sätt som den preventiva vård som ges av tandläkare är kostnaderna för munhygienistens åtgärder för främjande av munhälsan ersättningsgilla. Åtgärderna och beskrivningarna av deras innehåll grundar sig på den klassifikation av åtgärder i mun och käkar som underhålls av Institutet för hälsa och välfärd (THL). Kosmetisk behandling, såsom blekning av tänder eller insättning av tandsmycken, är inte ersättningsgill. Assistans i anslutning till en tandläkares åtgärder ersätts inte som behandling given av en munhygienist och efter årsskiftet kan inte heller åtgärder som utförts av en munhygienist uppges som utförda av tandläkaren då ersättning söks från sjukförsäkringen.

FPA:s anvisningar och den utredning som ska ges om behandlingen

För ersättandet av munhygienistarvoden har blanketten Utredning om munhygienistbehandling och uttagna arvoden fastställts. För att en munhygienist ska kunna göra upp en utredning till FPA om den behandling hon eller han har gett måste munhygienisten känna till de allmänna principerna för sjukförsäkringen och i synnerhet principerna för ersättning för behandling som ges av munhygienister. Ett informationspaket om dessa har skickats till alla som funnits upptagna som legitimerade munhygienister i Valviras register i oktober 2009. Handboken Tandvård och tandvårdstaxorna finns också på FPA:s webbplats www.fpa.fi under Samarbetspartner > Läkare och hälsovårdspersonal > Sjukvårdsersättningar. I handboken och taxeförteckningen finns de ersättningsgilla åtgärderna med tillhörande ersättningstaxor samt åtgärdernas innehåll och de tillämpningsanvisningar som ska följas då man gör upp en utredning.

Med FPA:s anvisningar vill man inte ingripa i tandläkarnas eller munhygienisternas vårdbeslut eller behandlingspraxis. Bestämmelser om vårdens kvalitet och om det ansvar och de skyldigheter yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården har finns i andra lagar än i sjukförsäkringslagen. Enligt t.ex. lagen om patientens ställning och rättigheter har en patient rätt till sådan, kvalitativt god, vård som hans eller hennes hälsotillstånd förutsätter och vården ska ges i samförstånd med patienten. FPA avgör i efterhand, på basis av den utredning som lämnats om behandlingen, huruvida behandlingen är ersättningsgill enligt sjukförsäkringslagen. För en munhygienists granskning av munnens hälsotillstånd betalas, liksom för en tandläkares undersökning, ersättning en gång per kalenderår i enlighet med sjukförsäkringsbestämmelserna. Av detta får inte följa att patienten inte undersöks så ofta som hans eller hennes hälsotillstånd kräver. Det är viktigt att vara medveten om att vården kan vara nödvändig och följa god vårdpraxis även om den inte är ersättningsgill enligt sjukförsäkringslagen.

I social- och hälsovårdsministeriets förordning om patientjournaler finns bestämmelser om de anteckningar som ska göras i journalerna. FPA:s anvisningar gäller endast ordinationer och utredningar som ska lämnas in till FPA. För exempelvis en diagnostiserad sjukdom som ger rätt till ersättning för behandling av tandkötts- eller tandlossningssjukdom räcker det alltså med ett kryss i rutan på blanketten för undersöknings- och behandlingsordination. I patientjournalerna måste den ordinerande tandläkaren göra en anteckning om sjukdomsdiagnosen. De journalanteckningar som krävs enligt förordningen om patientjournaler är mera omfattande och detaljerade än den utredning om behandlingen som ska lämnas till FPA. Utredningen måste dock motsvara den behandling som getts. Den som gett behandlingen ansvarar för att blanketten fylls i och för att de åtgärder som antecknas motsvarar den behandling patienten fått och är sådan nöd¬vändig sjukvård, undersökning eller förebyggande behandling som avses i sjukförsäkringslagen. Utredningarna är officiella handlingar. För att kunna avgöra om behandlingen är ersättningsgill har FPA vid behov rätt att utan hinder av sekretessbestämmelserna få uppgifter ur den ersättningssökandes journalhandlingar.

Yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården kan fritt bestämma vilka arvoden de tar för den vård de ger. Den ersättningstaxa som FPA fastställer per åtgärd är densamma oberoende av vad klienten betalar. Om det uttagna arvodet är högre än taxan är ersättningen beloppet enligt taxan. Om arvodet är lägre än den fastställda taxan betalas ett belopp som motsvarar arvodet i ersättning.

Tidsdebiterade åtgärder

En del av de åtgärder som ingår i förteckningen över ersättningsgilla åtgärder är sådana som debiteras enligt tidsåtgång, d.v.s. den minsta tid det tar att utföra dem har angetts. Tiden för en tidsdebiterad åtgärd uppskattas enligt den tid som gått åt till kliniskt arbete i samband med den. Endast en tidsdebiterad åtgärd per åtgärdsområde ersätts per besök. I den tid som använts som grund för valet av kod får inte inkluderas eventuella andra åtgärder. I den tid som t.ex. går åt till behandling av en sjukdom i tandköttet eller tändernas stödjevävnader (åtgärder med SDE-kod) får inte inkluderas den tid som gått åt till mätning av tandköttsfickor eftersom den ingår i granskning av munnens och tändernas hälsotillstånd (SAB02).

Munhygieniståtgärder som ersätts på basis av sjukförsäkringslagen

FPA ersätter behandling som getts av en munhygienist om den grundar sig på en undersöknings- och behandlingsordination av en tandläkare. Endast åtgärder som finns upptagna i taxan för munhygienistarvoden ersätts. Med tanke på ersättning från sjukförsäkringen kan åtgärder som utförs av en munhygienist indelas i tre grupper. Till den första hör de åtgärder som ersätts. Dessa finns jämte koder och åtgärdsbeteckningar i taxan för munhygienistarvoden, och i utredningarna till FPA upptas de som munhygienistens eget arbete. Till den andra gruppen hör de åtgärder som inte ersätts. Koderna för dessa kan finnas i tandläkararvodestaxan, i THL:s klassifikation eller så finns det ingen kod för dem. Dessa åtgärder redovisas inte som någons arbete i utredningar som lämnas till FPA då man söker ersättning, och den tid som gått åt till dem ska inte inkluderas i ersättningsgilla åtgärder. Exempelvis borttagning av stygn, fästning eller lösgöring av en ortodontisk bracket eller blekning av tänder är sådana åtgärder. Den tredje gruppen utgörs av assistans som getts tandläkaren och av delade uppgifter som kompletterar dennes arbete och där tandläkarens andel är väsentlig. I dessa fall finns det ingen separat kod för munhygienistens andel i åtgärden. Ett exempel på detta är tillverkning av fyllning för en kavitet som tandläkaren preparerat. Dessa åtgärder kan ingå som arbete utfört av tandläkaren i åtgärder som är ersättningsgilla enligt tandläkararvodestaxan, såvida koden finns i taxan.

Praxis för ersättande av åtgärder

Benämningarna, koderna, innehållsbeskrivningarna och tillämpningsanvisningarna för de åtgärder som är ersättningsgilla enligt taxan för munhygienistarvoden grundar sig på den klassifikation av åtgärder i mun och käkar som underhålls av Institutet för hälsa och välfärd. Av åtgärdernas innehåll och bestämmelserna gällande sjukförsäkringen följer att det finns vissa begränsningar i hur åtgärderna kan ersättas och detta måste beaktas när man lämnar en utredning om behandlingen. Mera om detta nedan.

För granskning av munnens och tändernas hälsotillstånd (SAB) betalas ersättning högst en gång per kalenderår. Ersättning är möjlig för samma kalenderår som då tandläkaren gjorde sin undersökning. Åtgärd SAB02, som räcker minst 20 minuter, inkluderar mätning av tandköttsfickorna. På grund av likheten med granskning och bedömning av vårdbehovet betalas inte ersättning för sådan preventiv vård som innefattar en bedömning av vårdbehovet (SCF) för samma besök som då det utförts en granskning av munnens och tändernas hälsotillstånd. Däremot kan preventiv munhälsovård i samband med samma vårdbesök (SCA01) ersättas.

Som tidsdebiterad åtgärd ersätts preventiv munhälsovård (SCA) endast en gång per vårdbesök. För åtgärd SCA02 som räcker minst 20 minuter betalas ersättning endast om det är fråga om ett separat vårdbesök. På grund av likartade innehåll betalas inte ersättning för preventiv munhälsovård (SCA01) vid samma besök som då det har getts preventiv vård som inkluderar en bedömning av vårdbehovet (SCF).

Parodontologisk primärvård (koder som börjar på SDE) är behandlingshelheter som omfattar handledning, rådgivning och underhållsbehandling i anslutning till behandlingen. Därför ersätts inte ytterligare preventiv vård med kod SCA01 vid samma besök. Koderna utesluter varandra på grund av sitt innehåll.

Inte heller koderna SCF ersätts för samma besök som koderna SDE, d.v.s. parodontologisk primärvård. Orsaken är att innehållen utesluter varandra såsom i fråga om kod SCA01. Dessutom grundar sig den parodontologiska behandling som munhygienisten ger på en tandläkares diagnos. Behandlingen är ersättningsgill endast då den tandläkare som föreskrivit undersökning och behandling har gjort en anteckning i ordinationen om att det är fråga om behandling av sjukdom i tandköttet eller stödjevävnaderna. Eftersom patientens vårdbehov redan har konstaterats skulle inte heller den bedömning av vårdbehovet som ingår i SCF-koderna vara ersättningsgill.

Om det är nödvändigt att munhygienisten utför undersökningen eller ger behandlingen hemma hos patienten på grund av hans eller hennes hälsotillstånd ska tandläkaren motivera detta i ordinationen. Ett besök hos patienten (WYA 20) är ersättningsgillt endast då den tandläkare som utfärdat undersöknings- och behandlingsordinationen har angett i den att hembesök är nödvändigt.

Sari Helminen
Sakkunnig tandläkare, Fpa

Översättning från finska: Annika Cavonius, Fpa

Artikkeli suomeksi (pdf, Hammaslääkärilehti 2/2010)

       
Finlands Tandläkarförbund 2007